Innan 2012 fanns det inga LEI-nummer (också kallade LEI-kod eller bara LEI), istället använde varje land sitt eget kodsystem för att identifiera motparter mellan handlare. Detta bidrog till att det var nästan omöjligt att identifiera motparterna inom den globala finansiella marknaden. På grund av det var det väldigt svårt för marknadsaktörer och privata rådgivare att beräkna riskexponering för både enskilda företag och marknaden som helhet.

 

Finanskrisen 2008 betonade behovet av en enhetlig ram som skulle göra det möjligt för tillsynsmyndigheter och centralbanker att noggrant spåra internationella finansiella transaktioner. Undersökningen av Lehman Brothers kollaps var i synnerhet gång på gång stallad eftersom de relevanta parterna inte kunde bedöma exponeringen för olika marknadsaktörer och kunde heller undersöka sambandet mellan de globala marknadsaktörerna. Dessa misslyckanden belyser de argument som olika marknadsaktörer hade påtagit sig i åratal och framhöll behovet av ett internationellt system som skulle möjliggöra för relevanta parter att snabbt och noggrant spåra transaktioner på den globala marknaden.

 

Den privata sektorn hade försökt och misslyckat i cirka 20 år för att få tillräckligt med stöd för att genomföra en global ram för att identifiera och spåra internationella finansiella transaktioner. Efter finanskrisen 2008 blev några stora organisationer inom den globala finanspolitiska kretsen bl.a. Office of Financial Research (OFR) involverade. I slutändan uppmanade G20-ledarna i 2011 finansstabilitetsstyrelsen (FSB) att lägga grunden för att skapa en ram som stödde LEI samt en relevant tillsynsmöjlighet för att övervaka tillhandahållandet av LEI. FSB:s rekommendationer godkändes sedan av G20-ledarna i mitten av 2012 och de första LEI-koder utfärdades bara några månader senare, i december 2012. Sedan dess har över 1 miljon LEI-nummer utfärdats till enheter i 200 länder. Per april 2018 har USA och UK utfärdat 13,8% respektive 10,6% av alla LEI-koder globalt.

 

Enskilda jurisdiktioner kan själva bestämma huruvida de kräver LEI innehav av företag inom sin jurisdiktion eller inte. En lista som beskriver statusen för LEI i ett antal globala jurisdiktioner finns här:  https://www.gleif.org/en/about-lei/regulatory-use-of-the-lei.

 

Fr.o.m. januari 2018 är det obligatoriskt att ha ett giltigt LEI-kod för företag som handlar med värdepapper eller derivativer inom EU.