LEIs roll i den ekonomiska tillväxten

Även om ett decennium har gått sedan den globala finanskrisen 2008 kan efterskalv fortfarande kännas av. Det har blivit lättare att föreställa sig att den globala ekonomin har återgått till det normala – EU har haft ekonomisk tillväxt sju år i rad; den amerikanska aktiemarknaden satte rekord i augusti 2018 för den längsta uppsving i sin historia; och arbetslösheten har sjunkit i många stora globala marknader. Trots allt har konsumentförtroende ännu inte återhämtat sig fullt ut.

Införande av LEI spelar en nyckelroll vid förtroende återskapning mellan konsumenterna och den globala finansindustrin.

Vad är LEI?

LEI är en 20-siffrig alfanumerisk kod som används för att identifiera parter vid finansiella transaktioner. Detta skapades som en motverknings mekanism efter 2008 krisen – där behovet av ökad öppenhet inom den globala finansmarknaden blev uppenbar i följd av Lehman Brothers kollaps.

LEI består av unika nummer som kan allokeras till alla organisationer som ansöker om det. Efter registrering kopplas all information om organisationen, inklusive företagsnamn och företagsägande (även moderbolag) till den specifika LEI numret. Information som tillhandahålls av organisationen under registreringsprocessen kontrolleras mot tredjepartskällor innan den laddas upp på den globala databasen. Denna databas är fritt tillgänglig online för alla.

Hur gynnar LEI ekonomisk tillväxt? 

Tillsynsmyndigheterna ser positiv potential i LEI system eftersom det ger transparent regleringsrapportering och övervakning av finansiella transaktioner. Systemet skapades för att motverka kriser genom att fokusera på brister där relevanta organisationer kan utvärdera systematisk och framväxande risk. I sin tur ger det tillsynsmyndigheterna möjlighet att vidta korrigerande åtgärder där hotande trender identifieras. Den omfattande LEI-databasen medverkar för att öka förtroende i den globala finansmarknaden. Det är den första mekanismen som underlättar en enkel identifiering av de miljontals organisationer som medverkar på den globala finansmarknaden.

Före tillkomst av LEI var identifiering av juridiska organisationer på en global nivå väldigt komplex och kostsam – i form av ekonomiska kostnader samt arbetstimmar som detta upptog. Information som samlades in om företagets ägare gjordes via manuella kontroller från olika, ofta opålitliga källor.

LEI gör det enkelt att hitta pålitlig information om organisationer runt om i världen. Med tanke på den globala LEI stiftelsens (GLEIF) uttalande att välmående ekonomier börjar med transaktionsförtroende är det inte förvånande att LEI uttalas som utgångspunkt för förbättrad konsument och transaktionsförtroende.

Ökad öppenhet inom affärstransaktioner minskar risken och sannolikheten för bedrägeri och därigenom främjar transaktionsförtroende. Säkerhet om de andra parternas identitet i affärstransaktioner ökar effektiviteten i verksamheten och tillhandhåller den information som är nödvändig för att minska ökad exponering. För tillsynsmyndigheterna hjälper det till att övervaka och agera på systematisk finansiell risk.     

Vad är viktigt vid LEI ansökan ?

När ett bolag behöver LEI för finansiell rapportering eller handel med värdepapper ska man först fylla i LEI ansökan som består av nivå 1 och nivå 2 information. Nivå 1 information visar vem som är vem i Global Legal Entity Identifier System (GLEIS) och nivå 2 information fokuserar på vem äger vem. Vi börjar med att beskriva nivå 1 information.

Nivå 1 information vid LEI ansökan har 5 obligatoriska fält – företagsnamn, organisationsnummer, juridisk adress, namn och mailadress av firmatecknare. Ifall den juridiska adressen skiljer sig från huvudkontorsadressen så finns det ett ytterligare fält angående huvudkontorsadress.
Information om firmatecknare är endast nödvändigt för LEI registreringsagenten och LOU’s för att bekräfta att personen har rätt att representera bolaget. Denna information visas inte i GLEIF databas.

Det viktigaste vid LEI ansökan är att det information som presenteras i LEI ansökan stämmer överens med information i Bolagsverket. Om det förekommer olikheter mellan information i LEI ansökan och information från Bolagsverket måste man rätta till detta innan LEI kan valideras. T.ex. ifall en ny adress används vid LEI ansökan men bolaget har inte ändrat detta hos Bolagsverket så borde man använda den gamla adressen i LEI ansökan. När adressen sedan blir ändrad hos Bolagsverket så måste man även meddela registreringsagenten så att informationen kan uppdateras i GLEIF databas. Samma gäller för bolagsnamn – namn på bolaget som anges i LEI ansökan måste stämma överens med det som står i Bolagsverket.

Nivå 2 information är den andra delen i LEI ansökan. Som vi redan nämnde I början, ska detta svara på frågan – vem äger vem i LEI systemet. För tillfället infogas moderbolagets information i GLEIF LEI databas endast om den ansökande bolagets moderbolag konsoliderar dotterbolaget, äger mer än 50% av bolaget som ansöker om LEI samt har LEI själv. Detta betyder att ifall moderbolaget inte konsoliderar eller inte har LEI så visas det inte i GLEIF.

Att tillägga, det är väldigt enkelt att fylla i LEI ansökan ifall bolaget inte har moderbolag och ägs av privatpersoner. I detta fall markerar man endast att bolaget ägs av privatpersoner och ytterligare information angående ägarstruktur behövs inte.

Sammanfattningsvis är det inte alls krångligt att fylla i LEI ansökan om du har all information om bolaget uppdaterat hos Bolagsverket. SverigeLEI har integrerat sin LEI ansökningsblankett med Bolagsverket vilket betyder att nivå 1 information fylls i automatiskt när man skriver in organisationsnumret i fältet. Efter det kan man manuellt ändra uppgifter i LEI ansökan men kom ihåg det viktigaste – uppgifter som presenteras i LEI ansökan måste motsvara det som finns hos Bolagsverket.

Ansökan om LEI-kod kräver försiktighet

På grund av lagstiftningsändringar måste hundratusentals företag runt om i världen anskaffa en LEI-kod. Den övervägande orsaken till införandet av LEI-koden var att finansinstitutioner inte alltid lyckades identifiera motparter involverade i internationella finansiella transaktioner. Detta skapade situationer där t.ex. insiders kunde genom komplexa ägarstruktur dölja sin identitet och därigenom tjäna olaglig inkomst på bekostnad av andra marknadsaktörer. För att skydda aktieägare togs beslut att utveckla unika identifieringskoder som skulle göra det möjligt att identifiera företaget oavsett land, finansmarknad eller rättsområde. Därför är det väldigt viktigt att all information som paraplyorganisationen behållet är korrekt. På så sätt kan man minska riskerna i samband med finansiella transaktioner för företag.

Genom att använda en pålitlig partner är det enkelt att ansöka om LEI-kod.

Den första utmaningen av att utveckla en identifieringskod oberoende av land var gemensam standardisering. Det är nödvändigt att samla in jämförbara uppgifter för identifiering av företag i alla länder. Därför kan LOU-blanketter vara ganska komplicerade att fylla i samtidigt kan de insamlade uppgifterna variera beroende av olika LOU’s. SverigeLEI använder varierande LOU:s tjänster och har utvecklat sin ansökningsblankett för LEI-kod enligt den internationella GLEIF-datastandard som består av två nivåer. Denna metod gör att vi kan anpassade registerdata för svenska företag direkt till paraplyorganisations standard och minskar därmed risken med att använda olika LOU:s tjänster och ser till att all info som kommer in i LEI centrala register är korrekt. Även GLEIF paraplyorganisation har utryckt att noggrannhet av datainmatning är kritisk och presenterade därmed konceptet av registreringsagenter i slutet av 2016. Syftet med att använda registreringsagenter är att öka precisionen av datainsamling och samtidigt minska risken att falsk information samlas in.

Det finns ingen lokal LOU i Sverige, detta ökar risken för att inkorrekt information samlas in och talar för behovet av att använda professionella registreringsagenter. Det finns ett stort antal länder i världen utan lokala utfärdare av LEI-koder och väntetider, precisionen och användarvänligheten varierar mycket mellan de olika LOU:s.

Länder där det finns lokala utfärdare av LEI-koder (LOU:s), november 2017.

SverigeLEI sätter stort fokus på kvalité av LOU:s som vi samarbetar med – det är viktigt att ansökningsprocessen går smidigt. Även om LEI-koderna som utfärdats av olika LOU:s borde ha samma kvalité, kan det alltid inte vara fallet. LOU:s svaga interna kontrollmekanismer kan leda till förlust av deras ackreditering och skapa en situation där företag måste genomgå ytligare kontroller.  SverigeLEI använder endast LOU:s som är registrerade i EU eller USA och övervakar LOU:s ackreditering under LEI-kodens giltighetstid. Vi håller även koll på eventuella varningar från paraplyorganisationen avseende LOU:s verksamhet. Ett annat stort problem är väntetider av olika LOU:s som företag har nästan omöjligt att utvärdera innan ansökan skickasin. Tack vare långsamma väntetider och informationsbehandling har vi övergivit samarbetet med flera LOU:s av LEI och vi uppmanar företagen att vara försiktiga när man väljer vem man samarbetar med.

Historien bakom LEI-nummersystemet

Innan 2012 fanns det inga LEI-nummer (också kallade LEI-kod eller bara LEI), istället använde varje land sitt eget kodsystem för att identifiera motparter mellan handlare. Detta bidrog till att det var nästan omöjligt att identifiera motparterna inom den globala finansiella marknaden. På grund av det var det väldigt svårt för marknadsaktörer och privata rådgivare att beräkna riskexponering för både enskilda företag och marknaden som helhet.

 

Finanskrisen 2008 betonade behovet av en enhetlig ram som skulle göra det möjligt för tillsynsmyndigheter och centralbanker att noggrant spåra internationella finansiella transaktioner. Undersökningen av Lehman Brothers kollaps var i synnerhet gång på gång stallad eftersom de relevanta parterna inte kunde bedöma exponeringen för olika marknadsaktörer och kunde heller undersöka sambandet mellan de globala marknadsaktörerna. Dessa misslyckanden belyser de argument som olika marknadsaktörer hade påtagit sig i åratal och framhöll behovet av ett internationellt system som skulle möjliggöra för relevanta parter att snabbt och noggrant spåra transaktioner på den globala marknaden.

 

Den privata sektorn hade försökt och misslyckat i cirka 20 år för att få tillräckligt med stöd för att genomföra en global ram för att identifiera och spåra internationella finansiella transaktioner. Efter finanskrisen 2008 blev några stora organisationer inom den globala finanspolitiska kretsen bl.a. Office of Financial Research (OFR) involverade. I slutändan uppmanade G20-ledarna i 2011 finansstabilitetsstyrelsen (FSB) att lägga grunden för att skapa en ram som stödde LEI samt en relevant tillsynsmöjlighet för att övervaka tillhandahållandet av LEI. FSB:s rekommendationer godkändes sedan av G20-ledarna i mitten av 2012 och de första LEI-koder utfärdades bara några månader senare, i december 2012. Sedan dess har över 1 miljon LEI-nummer utfärdats till enheter i 200 länder. Per april 2018 har USA och UK utfärdat 13,8% respektive 10,6% av alla LEI-koder globalt.

 

Enskilda jurisdiktioner kan själva bestämma huruvida de kräver LEI innehav av företag inom sin jurisdiktion eller inte. En lista som beskriver statusen för LEI i ett antal globala jurisdiktioner finns här:  https://www.gleif.org/en/about-lei/regulatory-use-of-the-lei.

 

Fr.o.m. januari 2018 är det obligatoriskt att ha ett giltigt LEI-kod för företag som handlar med värdepapper eller derivativer inom EU.

SverigeLEI: LEI-kod statistik

Hittills har det globalt utfärdats mer än 1 miljoner LEI-koder. Av alla länder har flest LEI-koder utfärdats i USA, lite mer än 150 000, dvs ca 15% av alla koder utfärdade. I Skandinavien ligger den totala siffran på ca 96 200 (Sverige 38 400, Norge 16 700, Danmark 41 100). Antalet väntas öka kraftigt under de första kvartalen av 2018.

Utfärdade LEI-kod per land. Källa: GLEIF, LEI Statistics

Att tillägga är inte alla utfärdade LEI-koder aktiva och nästan 1/3 del av alla koder utfärdade är förfallna och behövs förnyas. Om en LEI-kod är förfallen är det inte möjligt att uppfylla EMIR rapporteringsskyldigheten och kontohavaren kan inte acceptera kundernas transaktionsorder.

Antal aktiva LEI-koder. Source: Källa: GLEIF, LEI Statistics.

LEI kod är obligatorisk fr.o.m. 2 januari 2018 när direktivet om finansiella instrument MIFID II började gälla. GLEIF förutspår en explosiv ökning av utfärdandet av LEI-koder 2018, där det förväntas utfärdas minst 500 000 LEI-koder. År 2020 kan det totala antalet LEI-koder nå 1,5 miljoner.

Vi tror att den snabba ökningen av efterfrågan på LEI-koder också ökar kvalitén av tjänsten hos registreringsagenter och det blir enklare att söka och hantera koden. För detta ändamål har GLEIF infört det officiella konceptet av registreringsagenter. Användningen av registreringsagenter i regioner där det inte finns någon ackrediterad LEI-kodutgivare är särskilt viktig.